Hur ska jag lyckas?

[Anne-Sofie Thorsson]

Det börjar närma sig nu, stunden när jag måste ut i arbetslivet i form av arbetsträning. Och jag vet fortfarande inte vad sjutton jag ska göra! Vart jag vill prova på att jobba.
Men jag skulle vilja hitta något trots allt, mest för att jag är så vansinnigt less nu på att bara sitta hemma.
Jag har alltid längtat efter mening, och tänkt att någonstans finns den här “uppgiften”, som jag liksom kom hit för att göra… numera vet jag inte om det verkligen är så.

Det känns jobbigt, förlåt, att vara så gammal också, för jag inser ju att jag blir bara mindre och mindre attraktiv på en arbetsmarknad som suktar efter arbetslivserfarenhet.
Jag har väldigt lite sådan erfarenhet, så hur ska jag bära mig åt för att få ett jobb jag trivs med?
Jag undrar varför jag har så svårt att komma över den där knölen i vägen… den som skriker att “Nej, det kommer inte funka, du måste ju hitta något du gillar, något du trivs med, något som du kan…”

Vet inte om jag är rädd för att göra bort mig eller något. Att inte leva så man överlever är ju verkligen att göra bort sig så… vad är jag så rädd för, egentligen?
Eller är jag bara sådär lat som mitt ex sa till mig… och att jag “kan om jag bara vill”.
Eller så är det bara det där läskiga momentet att ta kontakt med främmande människor och be om arbetsprövningsplats… fast nej det stämmer ju inte för jag tog mig ner till Granngården i våras när jag hade överflöd av energi och frågade…
Jag har TÄNKT på ÖoB säkert 100 gånger det senaste året, att jag skulle pröva där, och tankar på andra platser har kommit. Men jag har inte tagit någon action på de tankarna, och innerst inne undrar jag om det beror på att de platserna inte innebär att stå vid en behandlingsbänk och låta energin flöda genom mig till en behövande människa.

Jag önskar jag visste hur jag kommer förbi mig själv så att även jag kan få den där efterlängtade välförtjänade lönen och slippa känna mig som något dödfött som det liksom aldrig “blev något av”.

Jag vill egentligen jobba med healing, med hjärtat, och själen. Andligheten… men jag vet inte hur jag ens ska lyckas få igång någonting. Vågar ju knappt prata med folk liksom… det funkar bättre inom områden där jag känner jag har något att bidra med, rent kunskapsmässigt.
Jag blir väldigt frustrerad på mig själv, för det här har varit min största kamp i så många jäkla år att det borde vara ÖVER för länge sedan! Varför lyckas jag inte med detta?

[Apollo Salim]

Det verkar som att du dömer dig själv väldigt mycket. Det dömandet håller dessa begränsande tankar du har om dig själv på plats. Vägen ut, i min egen upplevelse, är att vara vänlig och möta dig själv med omfamning. Det ger så mycket energi och bidrar till en miljö som fordrar expansion. Önskar dig glädje och frid.

[Author]

Posts