Vad är min största rädsla & hur lär rädslan mig om vad min interna vilja/behov är?

[elinbreitholtz]

[Apollo Salim]

Min största rädsla är att bli dömd av andra. Att dem ska tycka att jag är för mycket och därav så blir jag exkluderad ur gruppen. Detta är rädslan. Jag inser att jag har en stark vilja att vara autentisk oavsett vad andra tänker om mig. Jag vill vara tillräckligt stark i mig själv, och tillräckligt kärleksfull mot mig själv för att inte ta åt mig överhuvudtaget. Jag har en rädsla för att stå längst fram i ledet och visa ett nytt sätt att leva på, samtidigt som det är en djup önskan jag har.

[elinbreitholtz]

Ska vi skapa en grupp om att skina ljus på sin rädsla?

[elinbreitholtz]

En av mina största rädslor är att känna ånger över saker och ting som jag inte genomfört/fullbordat och känna smärtan och maktlösheten kring den upplevelsen, vilket ger mig insikten att det som min vilja/behov är, är att prioritera & dedikera mig själv gentemot det som är viktiga pusselbitar av mitt liv, men att göra det med mjukhet & själv-kärlek. Det är två helt olika upplevelser, att bestraffa mig själv när saker och ting inte spelar ut sig exakt som min intention eller mentala process, och att agera och dedikera mig själv i linje med det som känns rätt, med öppenhet & mjukhet. Skillnaden är att den ena känns som en smärtsam och hård tornado av själv-bestraffning… Och den andra känns som en form av att lita på livet.

Den riktiga anledningen bakom varför jag bestraffar mig själv när min idé är att jag inte lyckats göra någonting helt enligt min mentala plan, är att jag använder bestraffning som ett sätt att försöka kontrollera mig själv gentemot att “inte göra det igen”, för att undvika känslan av maktlöshet.

Mitt behov är att stötta mig själv gentemot det som jag vill, med mjukhet och självkärlek. Samt visa mig själv hur mjukhet & avslappning leder mig lättare i linje med min intention, än själv-bestraffning.

• This reply was modified 1 year, 8 months ago by elinbreitholtz.

[Author]

Posts